Idag flätade jag håret, så som Birgitta tyckte om när jag hade. Tog på mig den senaste klänningen hon sa var fin. Idag tog vi farväl av Jonas mormor, de var en så fin stund, Jonas spelade och hans lillasyster sjöng så fint en egen text på i det stora röda huset. Men nu hette den i den lilla gula stugan. Å i den lilla gula stugan har vi haft många fina stunder. Birgitta var alltid så välkomnande och det kändes verkligen att hon brydde sig om oss och lyssnade. Det kommer vara så tomt utan Birgitta, hon hade en sådan härlig personlighet och jag är tacksam att jag hann prata med henne en sista gång på sjukhuset, fast då visste vi inte att de var sista gången, men hon sa att hon hoppades att få träffa mig där och frågade hur de var med barnen. Fina Birgitta, du fattas oss.

 

Sätter även in en favoritbild på henne, när hos blåser såpbubblor på vårt bröllop.