Nu har det inte kommit något blogginlägg på några dagar, det är nämnligen så att det är dansuppvisningsdagar. Jag jobbar ju som danslärare på Luleå Rytmik och balett förening. Jag har 2 grupper 4 åringar, 1 grupp med 5 åringar och 1 grupp med 6 åringar. Varje år sätter vi ihop en dansuppvisning till de yngre barnen, det är sammanlagt 500 barn så vi delar upp det i 2 likadana föreställningar med 250 barn i vajre. Jag är delskrivare till danssagan och denna skrev vi ju då för typ 3 år, men var tvugna att skjuta upp pga. pandemin. Men nu äntligen är vi på scenen igen, som vi längtar!

 

Årets danssaga är en fortsättning på Lejonkungen där vi får följa Simbas barn som visar sig ha fått det mäktiga rytet. Han ska samla ihop till en Lejonvakt där det behövs en modig, en snabb, en stark och en skarpsynt. Han väljer olika djur till detta utifrån deras egenskaper. Men tanken är ju att det ska vara Lejon, men är det inte bättre att använda olika djurs styrkor? Mina små fyra åringar spelar den modiga honungsgrävlingen och mina fem/sexåringar är småkrypp.

 

Theodor som dansar i min 5 årsgrupp är alltså ett småkryp. Så klart ville han vara ett blått kryp och idag har han gjort sin premiär. Som han längtat, han var ju så peppad på att stå på scenen redan när han satt i publiken 2019 och nu äntligen har han gjort sin debut. En ritkig stjärna.