Idag blir vår underbara son hela 9 månader. Han känns mer och mer som ett barn än en baby. Han kryper, sätter sig, går jättebra med stöd av oss eller möbler, reser sig mot allt. Han ka stå själv en pyttestund men när han kommer på det så faller han, han testar mycket, övar sig och förstår att han inte klarar av allt än. Favoritsysslan just nu är att klättra och gå längst saker, klappa händerna och att spela på läpparna. Han är så otroligt charmig, älskar att få folk att prata och busa med honom, dock på avstånd. Han äter "riktig mat" till frukost, lunch och middag och ammar som mellanmål. Som tidigare nämnt så säger han mamma men nu även som pappa, ja, nä, hej, och se vilket vi tror är kisse för det är åt katterna han säger de, om man frågar var lampan är kollar han upp i taket (även om ingen lampa är där, haha)  man märker att det intelektuella och de motoriska klickar mer och mer.