Tänk att jag nu har varit tvåbarnsmamma i ett halv år. Det känns så fantastiskt. Inte bara att min kärlek blivit dubbelt så stor av att älska ett liv till mer än jag trodde var möjligt. Den är minst trippelt så stor, för att se kärleken mellan Theodor och Vendela är något speciellt. Att de redan har en så fin relation, hon blir så glad av honom och han av henne, det är så underbart att ta del av. Mina älskade barn.

 

 Jag mår bra, känner att jag återhämtat mig bra. Sover lite dåligt, fast Vendela sover bra, jag vaknar av minsta rörelse hon gör och så drömmer jag en del mardrömmar. Jag har blivit så mycket känsligare och gråter mer. Jag är verkligen ingen gråtare på så sätt, men nu kan jag liksom gråta när vi ser superstars.

 

Vi har fått så fina rutiner och jag känner verkligen att vi lärt oss vår nya familj. Min älskade familj.

 

Det är så fint att få följa ett till barns utveckling genom livet, jag är så otroligt tacksam. Hon har redan en så tydligt personlighet, de hade hon redan i magen. Å jag ser framemot att se henne växa samtidigt som jag vill pausa tiden nu, men ser till att njuta och ta in allt, vår älskade, underbara tjej.

 

Sista magbilden med Theodor i magen, Theodor en månad och Theodor 6 månader (69 cm, 8 kg)

 

Å här får ni läsa Theodors egenskrivna ord om att ha varit storebror i ett halv år:

 

 jag  tycker att  Vendela är  rolig och busig  och snäll  och gosig jag brukar  läsa böcker för henne och det  tycker vi båda om. Det är jätteroligt att vara storebror. och jag älskar hon jättemycket.