Idag har jag, Theodor och mamma varit till Haparanda. Vi åker dit med buss tillsammans med en villaförening i slutet av november/början av december varje år, det är en tradition vi har och det är så roligt och mysigt. I Haparanda shoppa vi på ikea, åt lunch där och shoppade lite mera. Jag hittade nästan allt jag var ute efter och så klart lite där till. Theodor shoppade också och tyckte det var så roligt.

 

Men vid ett tillfälle kom Theodor bort från oss, alltså den paniken. Han satt på en stol och kollade på en lampa, jag och mamma kollade på några lådor och när vi vände oss om var han borta. Jag blev inte så orolig först, han brukar som hålla sig nära. Men vi hittade honom inte, sprang runt, letade och ropade. Efter vad som kändes som en timme men bara var typ 6 minuter så kom han gråtandes, gående hållande en kvinna i handen. Han hade inte sett oss och blivit så ledsen och bara kutat för att hitta oss. Långt sprang han, så snällt av kvinnan som hjälpte honom. När jag såg Theodor bara sprang vi mot varandra och grät båda två, sedan satt vi ner och kramades länge.

 

 

 

När vi shoppat klart rullade bussen vidare till Kukkolaforsen där vi åt julbord, precis enligt traditionen, älskar deras gotteskåp, å det gjorde Theodor med! Sedan rullade bussen vidare hemmåt igen, nöjda men trötta.