Ojojoj, det är jobbigt nu hörni. Jag försöker att tänka positivt och vara tacksam och det är världsliga saker. Men jag är så trött och slut och bara gråter hela tiden. Det är så här att

 

mitt jobb ska anordna en stor akutfest, en fest för all akutpersonal. Jag blev som ensam ansvarig för detta och har hållt på i ett år och festen är nu på lördag. Det har varit så otroligt mycket motgångar och tjorv så att jag känner mig inte ens peppad längre. Det har löst sig och jag vet att det kommer bli bra men ni vet när mycket går dåligt så tappar man det liksom. Men nu har jag bett om hjälp och får fin hjälp.

 

sedan så håller jag på att tjorva med försäkringskassan, de trodde att jag sökte graviditetspenning för de 50 % som jobbet kunde omplacera mig. Men jag söker ju för de som de inte kunde omplacera mig som jag är hemma. Men de sa att de är lungt men att de måste göra om så det tar tid och sådan är ju bara sååå jobbigt.

 

och så i helgen blev mitt instagramkonto och facebook hackad. På instagram las de ut stories om bitcoins. Alltså jag blev så så så ledsen. Facebook lyckades Jonas få tillbaka och till slut även instagram. Men helt plötsligt var jag borta från instagram och den skickar nu ut meddelanden om rösningar i en tävling, så öppna inget från mig förs när jag visar att jag är jag (om jag någonsin får tillbaka det). Jag kan inte logga in alls och får inga verifieringskoder trots att det är min mail och sms som det ska skickas till. Vet inte om jag är stoppad för att jag försökte för mycket eller om de är att de har låst eftersom att kontot är anmält. Vet ni något hur jag kan göra för att få tillbaka mitt konto. Är så rädd att förlora det. Men även det är ju en världslig sak, det går ju att göra ett nytt konto, men det ligger så mycket minnen i det där. Men jag ska avvakta lite nu och försöka att inte tänka på det. Får se det som en ofrivillig instagramdetox.

 

Men jag försöker tänka positivt att de inte är så farliga saker. Å att allt känns värre för att jag har hormoner precis öööverallt som svämmar över. Fick sminka om mig 2 gånger i morse för att jag grät så mycket. Jag är så tacksam över mina kollegor som ska hjälpa med festen och som tröstar mig. Min mamma som lyssnar på gnället. Min älskade man som försöker hjälpa mig och står ut med alla mina känslor. Å inte minst Theodor, alltså han är så fantastisk fin, så förstående och stöttande. Och för bebis i magen, så tacksam.

 

Men jag är så trött och ledsen att jag inte kan vara den jag vill vara.