Efter backen i Lördags for vi hem till Jonas mamma för att äta middag, men där började jag få så ont i högersida, jag mådde illa, kallsvettades, var svimfärdig och fick bara mer och mer ont. Vi kände att vi var tvugna att åka till akuten, jag kände verkligen att något var fel. I bilen på väg in satt jag bara och skrek och grät, alltså det gjorde såå ont. Väl inne på akuten var dem snabba, jag fick rum direkt och fick snabbt träffa olika läkare. Först friade gyn och sedan kom kirurgen. Han kände lite på mig och var smärtan satt och så frågade han "men du Pauline, du har ju fött barn, hur känns den här smärtan i jämnförelse?" jag ba: VÄRRE. "Då är det som jag trodde, du har njursten". Allt stämde verkligen in på det, alltså de gjorde så galet ont men morfin hjälpte bra. Så jag fick morfin med jämna mellanrum, kräktes heeela tiden och fick flera dropp. Men efter en natt på akuten började smärtan att avta och jag fick åka hem med starka mediciner. Hemma mådde jag helt okej, men såklart helt slut. Men sedan på eftermiddagen fick jag såå ont, tog en tablatt och gick sedan för att kissa och då kände jag hur stenen kom ut. Å sen dess har jag inte haft ont, men känns obehagligt och retat. Jag har börjat kunna få behålla lite mat och känner mig mer som människa. Men väldigt trött och slut än, så jag är hemma och vilar några dar, så får vi hoppas att det där är över nu.

 

 Fick så fina tulpaner av Jonas ♥