Igår skulle jag och Theodor ha sista mysiga vabbdagen men så blev det inte, Theodor fick istället mysa med sin mormor medans jag var på akuten. Jag blev dunder hostig i tisdagskväll. Jag hostar så mycket slem och blod, jag bestämde mig onsdag kväll för att ringa hälsocentralen för att kanske ändå kolla upp att jag hostar blod. Jag vill ju inte balasta vården, specielt inte för hosta men ett samtal med dom kanske kunde vara bra iaf. Så igår morse ringde jag, under natten hade jag börjat få så tungt att andas och på morgonen kunde jag nästan inte prata för att jag var så andfådd. Så sköterskan jag pratade med sa att jag skulle åka till akuten på en gång. Åh det kändes så överdrivet, jag kände mig så dum när jag vet hur vården ser ut men samtigt var det ju kanske sant, det var verkligen så jobbigt med andningen. Så vi åkte ut till akuten och de kollade att de inte var covid. Jag saturerade mig helt okej, pendlade mellan 89-98 % men hade hög puls och så kunde jag inte djup andas. Det gjorde mer ont på höger sida där även läkaren hörde sämre ljud från lungan. Så vi började med en vanligt röntgen för att se att inte lungan var kollapsad och det var den inte. De trodde jag inte heller men skönt att utesluta. Så då gick vi vidare med Dt för att kolla att det inte var en blodpropp i lungan. Det trodde jag verkligen inte men läkaren sa att symtomen stämmer bra på. Men det såg också bra ut. Så skönt! Jag fick åka hem och diagnosen blev lunginfektion och så fick jag recept på luftrörsvidgande. Inhalationerna hjälper och jag har lättare med andningen idag men känner mig helt slut.

Fint datum var det iallafall 20 oktober, 13 år sedan jag och Jonas blev tillsammans,

men något mysigt firande blev det inte.