Covid-19 har ju påverkat oss alla väldigt mycket. Även om man inte är drabbad i sig så finns ju rekomenadtionerna, rädslan och ständigt prat om det. Känns som att det ligger som ett tryck över alla. Det är verkligen hemskt hur många som dött av det och hur många som ännu kämpar för sina liv och säkert kommer det bli många fler. Men jag tänkte gå in lite mer på hur det påverkar just mig. Jag var ju hemma sjuk där ett tag, jag fick ju uppsöka vård för att få hjälp med andningen. Men inga prover togs så vi vet ännu inte om det var det jag hade. Det jag är mest ledsen över är vårat bröllop som var planerat till sommaren. Vi hoppas fortfarande att de kommer vara möjligt att genomföra, isåfall hoppas jag att de blir en dag där corona läggs bort helt, jag vill inte höra något om det. Men det känns tyvärr som att de kommer behövas skjutas upp. Jag jobbar ju deltid som danslärare och alla lektioner är inställda. Uppvisningarna är uppskjutna och det känns så himla tråkigt, inte minst för att det skulle vara Theodors första uppvisning på scen. Men vi hoppas att de blir av till hösten! Sedan jobbar jag ju på sjukhus, som röntgensjuksköterska. Tyvärr glöms röntgen ofta bort, men vi är också i frontlinjen. De vill ju ha röntgen på alla Covid-19 smittade patienter. Och såklart kan de smittade behöva annan vård så vi stöter på det väldigt ofta. På bilden nedan ser ni hur jag ser ut då plus långärmad skyddsrock och hårnät också.