Idag är det min morfars födelsedag, tyvärr lämnade han oss 2012 och det går inte en dag utan att jag saknar honom. På slutet kände jag hur han inte orkade mer, det var inte så mycket kvar av honom. Jag sa då att det var okej, att han fick dö om han inte orka mer och det gjorde han. Men det gjorde så ont i mig när han dog, det gör de fortfarande när jag tänker på det, men oftast när jag tänker på morfar så är det bara sådan glädje. Vi hade en väldigt nära, stark och speciell relation till varandra. Han var egentligen ganska så sjuk men han var alltid stark för mig och jag fick alltid krypa upp i hans famn och vara lillagumman. Vi hade så himla roligt tillsammans, han ställde alltid upp på mina lekar (till och med att bli sminkad) och jag fick alltid vara med på det han gjorde. Jag vet att han vakar över mig och alltid är vid min sida. Saknar honom så♥