Idag är det tre årsedan min mormor somnade in och vi saknar henne verkligen. Hon och Theodor hann aldrig träffas, han blev till några veckor efter att hon gått bort. Mormor hade gillat Theodor, hon ville ha en blond och blåögd pojke. Mormor älskade djur, det är nog mycket henne jag ärvt det från. Hon pratade ofta om stora djupa saker och frågade ofta vad som händer när man dör. Mormor lovade att försöka spöka för mig, både hon och jag tror på sådant. Men jag har inte kännt henne något..förs i sommar, 2 gånger har hon nu varit här, suttit på sängkanten och petat på mig "hör du?" "är det inte dags att ni sätter er i bilen?". Det har nämligen åskat då och mormor var så rädd för åskan. När hon var liten slog blixten ner i deras ladugård men inga djur kom tillskada som tur var. När mamma var liten tog mormor på sig gummistövlar och satte sig med mamma i knät när det åskade. När jag var liten fick vi alltid sitta i bilen, hela familjen, även katterna såklart.. Lilla mormor vi saknar dig så ♥