Kommentarer:
åH, min kompis kände detsamma inför sin son - men han vill knappt gå hem på eftermiddagarna <3
Han kommer säkert trivas jättebra och ha kul och leka med de andra barnen <3
Alla går vi genom detta. Önskar dock jag kunde varit hemma merän ett år med Casper innan han började på förskolan.
Jag förstår hur du tänker, men tror att det kommer att gå bra :)
Åh jag har samma känsla i kroppen, fast jag jobbat på förskola i många år och vet att barn älskar det, men det är något annat att lämna bort sitt eget barn :/
Kan förstå er känsla men om ni känner er bekväma med personalen och om han tycker det är roligt så kommer det nog kännas enklare :)
Ni har inte funderat på dagmamma till honom? Jag tänker att mycket av det du oroar dig för beror ju till stor del i att barngrupperna på dagis är så stora att det är svårt för pedagogerna att hålla tillräckligt med koll. Hos en dagmamma är det ju mindre barngrupper och det blir ju inte samma sak som att lämna på dagis samtidigt som han får utlopp för att leka med andra barn och utvecklas. <3
förskola var verkligen det bästa som hänt Estrid. Vilken fantastisk utveckling vi såg i henne. Jag lovar dig, det kommer bli så bra! Förskola är ju faktiskt ett barns rättighet. Så tänker jag.
Förstår att det är många frågor i huvudet kring det där, känner igen frågorna från vänner som har barn och syskonen som också har barn. Kommer säkert bli jobbigt i början men förhoppningsvis är det värt det :) Han kommer säkert få det jättebra med massa nya kompisar och intryck
Det kommer jättebra för både honom och er tror jag, men förstår att det känns lite jobbigt!<3
Ångest hör nog till men det kommer bli bra! Kram
Det kommer gå toppen ska du se, och han kommer säkert älska det när han har vant sig :)
Ett alternativ är ju dagmamma, som förskollärare i grunden och med flera kollegor som sagt samma hade jag om jag skulle göra valet idag söka dagmamma eller privat förskola. Skulle inte alls ha lika mycket ångest då.
Jag förstår din oro. Jag kände precis likadant med Eric och jag jobbar även som förskollärare. Men oron minskar successivt och det är fullt normalt att känna så. Pedagogerna på Erics förskola är helt fantastiska och jag lättade mitt hjärta för dom när han började och dom förstod mig och gjorde allt för att alla i vår familj skulle känna sig trygga. Under första perioden uppdaterade med sms och bilder om hur Eric hade det och nu när jag lämnar och Eric har bara gått där i lite mer än en månad går han glatt in och leker med sina kompisar. Och skulle han vara ledsen någon dag när vi lämnar går det fort över och dom uppdaterar oss om hur han har det. Jag rekommenderar verkligen att man berättar för pedagogerna om sina känslor och tankar för att göra det som bra som möjligt <3
Det kommer att gå så bra för honom men det är fullt normalt som förälder att känna så! <3 Kramis