Theodor äter ju bara mer och mer mat än bara ammas. Han är väldigt intresserad av mat men älskar att snutta hos mig. Jag tycker på ett sätt att det är roligt att börja ge honom mer vanlig mat men å andra sidan känns det jätte tråkigt, han har blivit så stor. Jag älskar verkligen att amma, de är så mysigt. Så mycket närhet. Men det kommer nog dröja ett bra tag innan vi slutar helt med amningen så det känns bra.

Amning kan vara ett ganska känsligt ämne att prata om men nu tänker jag göra det. Det har alltid varit självklart för mig att vilja amma och jag är så glad att de funkar så bra, men jag visste inte hur starkt band jag skulle få till just amningen. Det enda negativa jag kan komma på som jag upplevt är att vissa "anklaga" mig för att ha ätit något när Theodor hade 1 prick i ansiktet eller så, och näe, så var de inte. Men annars är de bara positivt, förutom att de är mysigt, så innehåller det massa bra ämnen för barnet, det är även lugnande för både mor och barn, tröstande, sövande, maten är alltid med och gratis. 

I början kände jag lite att jag inte ville amma offentligt, inte för min skull utanför de runt omkring. Så tråkigt att de ska behöva vara så..jag matar ju bara mitt barn. Jag tycker ändå att det är lite privat, en intimstund mellan mig och mitt barn. Men sen känner jag att det är ju för Theodors skull, det är väll självklart att han ska få mat? Även om det är på offetnligplats, dock så brukar jag lägga något över eller lite så, mest för att jag inte vill göra någon illa till mods. Jag la ut en amningsbild på instagram igår med #normalizebreastfeeding och jag var så nervös, men jag fick jättefin respons. Amning är något vackert. Detta är bara mina åsikter och jag älskar verkligen att amma och det gör Theodor med. Och här kommer tillochmed en amningsbild.