Idag skulle vår katt Klara ha fyllt 18 år. Men för drygt en månad sedan somnade hon in (du kan läsa om det här). Jag saknar henne så himla mycket. Vi har verkligen vuxit upp tillsammans och bråkat om mammas uppmärksamhet. När vi köpte Lucas flyttade Klara in i garderoben eftersom hon tyckte han var jobbig. Så när jag flyttade hemmifrån så flyttade hon med oss och hon blev som kattunge på nytt. Jag var lite orolig för vad hon skulle tycka om Theodor men det gick så himla bra. Hon ville gärna vara när honom men inte för nära, hon vakade över honom och lät honom klappa henne och visade tydligt när han gick för långt. Det känns så tråkigt att han inte får växa upp med henne men vi ska berätta för honom om hans första katt Vackra Klara. Hon var så pigg och vacker in i det sista, sprang fortast och var smidigast av alla våra katter trots att hon var äldst med sina 92 år i människoår. Jag kan komma på mig själv i att undra var hon är någonstans, det gick så fort, vad hon fattas oss, vackra Klara.

 

En 6 årig Pauline med en liten Klara i famnen. Blommorna jag plockade idag och la vid hennes grav.