Idag är det ett årsedan mormor somnade in. Hon låg inne för rebensfrakturer och dålig saturation, jag var och hälsade på henne på dagen och hon mådde mycket bättre. På kvällen ringde dom och berättade att hon svalt en tablett fel och att de inte kunde rädda henne. Det känns som att det är jättelängesedan men det är väl för att det har hänt så mycket. Hon hade nog verkligen velat vara med på min examen, hon var så stolt och insatt i min utbildning. Och att få vara med och få barnbarnsbarn hade hon nog älskat, men hon sitter nog på ett moln tillsammans med morfar och ser ner på oss och ler. Jag saknar dom så♥